Nekrolog

Libertinen och större-än-livet-karaktären Caesar Kanyl dog 31.3.xxxx i en aggressiv hjärnsjukdom någonstans ute på Atlanten. Han blev x år.

Caesar var prästson, född söder om syd 10.5.xxxx. Under skoltiden hände det att han under häftiga agressioner slogs med knytnävarna och för det mesta var det han som vann. Han var speciellt duktig på att ta unga kvinnor, ibland slet han sönder flickstackarna så illa att de blev oigenkännliga senare. Caesar var en klipsk, självsäker och tidigt modemedveten ung man som flickorna lätt föll för och senare även pojkarna.

Till sin personlighet var han å ena sidan manipulativ kvinnokarl, å andra sidan sympatisk homofil som kunde gå ner sig i vännernas sorger. Hans vänkrets bestod av slagskämpar, narkomaner och konstnärer. Caesar levde genom kvinnorna, drogerna och vännen Frank, en manodepressiv karaktär med liknande intressen.

Mot slutet av sin livstid gjorde Caesar enligt uppgift från korrespondenter långa resor bland annat till Afrika, dock finns inga faktiska källor som kan bekräfta detta. Troligtvis var tripparna snarare en effekt av olika rus.

Intet nytt på västfronten!

Jag har bytt droger och orden fick fin giljotin. Kanske säger det dig ingenting? Jag kan inte mörda mer, Caesar! Jag lever i antonym till delirium! Min far är döende och hatar mig! Jag har precis vinkat av den Norénska julen! Jag klarar inte mer! Jag ger upp!

Varje dag tänker jag på dig, på er, alla som har skyddat mig från mina tankar, nu luckras ni upp framför mig och jag känner ingenting i vidare åtanke. Jag böjer mig ner för Depressionen och talar i tungor för den högre makt jag besitter inuti, det är Jaget som rabblar ramsor på ryska.

Att läsa Lolita som brukade vara raka vägen med Linje Lusta för mig, är nu kall och allvarlig. Humbert Humbert varnar mig för att falla i hans fallosspår.

Enda utvägen är platt och banal; läkemedel.

Adjökens min livslånge vän, adjö!
/Mannen som var en ö