Äntligen, välkommen åter!

Jag kan inte beskriva i ord hur orolig jag har varit. Brevet måste kommit på villovägar, och vi måste absolut ta reda på mer om din tid på ön! Vad som helst skulle ju kunna hänt. Jag menar, om de ändå drogat dig så kan de ju ha injicerat dig med malaria eller så också. Satan, du vet att det är sådant här som får mina händer att skaka när jag röker mina lugnande kubanska raringar.
Att du sedan drar upp von Pehr igen gör inte saken bättre. Påsk och brännvin... fy fan. Tacka vet jag Paris och deras utsökta viner, eller deras än mer utsökta kvinnor. När jag tänker tillbaka på påsken i Paris så kretsar tankarna främst kring den trogna hora jag alltid återbesöker. Jag tror att hon vill ha mer nu. Kanske finns hon kvar när jag återvänder till Paris, kanske inte, jag vet ärligt talat inte längre. Jag vet bara att jag saknar att ha sex med henne. Varför det rymdes minsta uns av beklagan över mångfalden senast var just för att den inte tillfredställde min libido såsom jag fantiserade att den skulle, den var ytlig och tom. Nu spelar vi återigen i samma liga och jag behöver vår korrespondens mer än någonsin. Det bästa hade förstås varit chansen att få se dig och tala med dig tête-à-tête. Orden bara sipprar mellan fingrarna på mig idag.
Ge mig istället något att besvara.

Alltid din vän